KIM O’HARA f. 1994
e. Bugatti u. Scarlet O’Hara ue. Ceredigion xx
O’Hara är en ridskolehäst från Solna som jag ridit en hel del på lektion där. Hon går ibland under smeknamnet ”Ohyran” eftersom hon bits fram, sparkas bak och trampar man inte ned hälen ordentligt gör hon caprioler. Men bara man kommer förbi stadiet så är hon en jättefin häst ;P
Jag tror att innan hon kom till Solna så hade hon gått 1,30m-hoppning och hon hoppar fantastiskt – förutsatt att man hinner styra på hindret och att man överlever sträckan efter hindret ;) O’Hara är en häst med mycket motor och väldigt mycket egna åsikter; en rödhårig märr med andra ord ;) Men bara man hittar kontrollen och de rätta knapparna på henne så hoppar hon som en gud!
Hon var en av de senare hästarna som jag hade som ”min” på hoppspecialen. I hoppspecialen på Solna rider folk ofta samma häst under längre perioder för att verkligen få chans att rida in sig på den för att senare kanske kunna starta lokalt tillsammans. Jag har ridit henne lite periodvis innan och jag tror vi funkade ganska bra tillsammans eftersom jag är ganska orädd av mig. Man behöver inte göra någon stor grej av att hon galopperar på tvären och/eller sparkar bakut var tionde meter utan istället försöka ignorera det och bara rida som ingenting hände. Jag har startat henne någon gång på Solna i en 90cm-clearround och jag tror vi fick en rivning den gången. Har startat henne också på lite klubbtävlingar i dressyr och det har gått ganska bra :)
Jag fick vara med på en ridlärarkurs på Solna och rida O’Hara. Det var någon vidareutbildning för ridlärare i Stockholm och Björn frågade om jag ville vara med och rida eftersom han inte hade någon ryttare till O’Hara för tillfället. Det var Willemijn Kloos som höll i kursen och jag kan typ fortfarande inte sluta le när jag tänker tillbaka på de ridpassen ^^ Det var två förmiddagar man red och hon var superfin båda dagarna :) Dag 2 gjorde vi en övning när man skulle rida i galopp på en 8-volt med förvänd galopp åt ena hållet. Poängen med övningen var att man verkligen skulle samla hästen när man passerade medellinjen för att hästen inte skulle dra iväg och riskera byta galopp. Tror att det var en av de häftigaste känslorna jag haft i ridningen. Sista gångerna vi passerade medellinjen kunde vi i princip galoppera på stället. Det var liksom kontrollerat, ihop och det kändes som att vi aldrig gjort något annat typ ^^ Inget springa på tvären eller protester från O’Haras håll heller. Väldigt häftig känsla och jag kommer ihåg att Willemijn var nöjd med oss också ;)
Kim O’Hara är verkligen en superfin häst som idag går LA på stadiga 60-65% med sin nuvarande ryttare ;)
