Smörjstugan ifrån igårkväll
Skriv inläggstext
Hoppträning
Igårkväll åkte jag och Mamma med Manne till Sollentuna för att hoppträna. Han var SÅ fin!!! :))
Hästar i Mitt Liv: Madicken
Okänd härstamning
Madicken. Den ponnyn… Hon var min första alldeles egna ponny – en b-ponny och russkorsning på 112cm och lite för mycket självförtroende för hennes eget bästa. Hon hade stått på ridskola där hon blivit krönt avkastardrottning och hon levde upp till sitt rykte. Jag ramla av dagen jag provred och det gjorde även min systers kompis som var ett par år äldre. Trots det tog vi med henne hem för mamma menade på att vi kunde ju inte lämna systers häst ensam i hagen. Vi tog henne ju ändå bara på foder så vi hade ju kunnat lämna tillbaka när vi vill om vi ångrade oss. Jag ramlade av henne varje dag de första två veckorna och i slutändan så åkte jag väl i backen närmare 100ggr. Men det är tack vare alla hennes bockserier som jag tillslut lärde mig sitta kvar och idag är det inte alltför ofta (peppar peppar) som jag dimper i backen.
Trots alla blåmärken och skrapsår hade jag ofantligt kul med den här ponnyn. Hon gav mig en ponnytid såsom en ponnytid ska vara. Vi var och busade i skogen, red gymkhana och lite voltige. Det var på henne jag för första gången kände känslan i magen när man sitter rätt i dressyren. Det var på henne jag lärde mig hoppa och det var på henne jag lärde mig: åker du av så är det bara upp i sadeln och på’t igen. Hon var som sagt 112cm och vi tävlade mot maxade ponnysar på närmare 125cm.. Jag hann dessutom starta min allra första dressyrtävling på henne! Det var en LC (om jag inte minns helt fel) på Smedbys klubbtävling. Jag tror vi fick runt 50% vilket jag hade varit överlycklig för :P Har för mig att i det programmet skulle man galoppera 2 varv på stora mittvolten fast det hade tagit 1,5varv innan jag ens lyckats fatta galopp. Detta var alltså början på min strålande dressyrkarriär.. xP
När jag var 12 år så blev jag lite för lång för henne, återigen inte för tung men för lång helt enkelt. Hon såldes då till en ridlärare i Örebro vars unga dotter skulle få en ponny. De har trivts jättebra med henne men tyvärr upptäckte de på senare år att hon har spatt men funkar ok ändå.
Soffläge
Igår gick jag upp vid 6:30 för att skjutsa Rich till jobbet (#manärjuvärldensbästaflickvän). Rätt mysigt ändå att komma hem, käka ordentlig frukost i lugn och ro innan jag gick ut för att rida Ulmus. Vi skrittade ut och scoutade en eventuell terrängbana som vi eventuellt planerar att bygga i vår.... *hemligt.. Manne longerades och klipptes igår så nu är han nästan tävlingsfin (om man kisar så att man inte ser alla tuffsar jag missat...). Han ska få manen och hovskägget friserad också så att han är presentabel att visa upp på clinicen på söndag ;)
Planen för hästarna i vår
Hästar i Mitt Liv: Ängvaktarns Nektar
f. 1991
e. Coed Coch Targed u. Nathalie ue. Elim ox
Nektar var min andra ponny – en d-ponny som visste vad snabbhet var.. Fort skulle det gå när man satt på Nektar! Han älskade att springa och verkade aldrig bli trött. Vi har ett krondike hemma som var Nektars favorit. Det räckte med att jag vände upp på den raksträckan så började han galoppera sidvärts för att han var så taggad. Ca 20m ifrån diket brukade jag ”släppa” honom och han drog av lycka och skutta över diket! Första och enda gången han bockade med mig var i landningen på det diket en gång ;)
Vi köpte honom som läromästare då han gått SM i fälttävlan och kvalat SM i dressyr. Han älskade att hoppa och sista året gick han 1,20m-banor på träning men han hade tröttnat på att tävla. Vi fick väl ett par enstaka placeringar under våra år men vägrade för det mesta ut oss. Han visste att: ”stannar men 3ggr får man mat och får åka hem”.. Så det fanns inte så mycket att göra åt det, han var ju 16 då liksom och det är svårt att lära en gammal hund sitta.
Vi tävlade lite dressyr lokalt men det gick väl hyfsat. När jag var 15 år var jag 1,80m lång och därmed ”lite” för lång för min d-ponny på dryga 148cm. Jag vägde inte för mycket men vi såg inte proportionerliga ut tillsammans längre. Vi fattade det svåra beslutet att det var dags att gå över till stor häst för mig (trots att jag tekniskt sett hade fler år kvar som ponnyryttare). Nektar såldes till Solna Ridskola tillsammans med min syrras d-ponny och vi började titta på stor-hästannonser.
Nektar har varit en favorit hos många på ridskolan och har plockat de flesta rosetter som gått på ridskolans klubbtävlingar. Jag hoppas att han bidrog till många elevers ridutveckling innan hans tid var förbi. Han fick en hovbensrotation som tyvärr inte gick att bota. Han var ju 21 år gammal dessutom. Så vila i frid Nektar och jag hoppas på att du har evigt gröna ängar att galoppera på.
.
Hästar i Mitt Liv: Portos
f. 2003
e. Lennik u. Pandora ue. Zefir
Portos är en polsk import som stod på Solna Ridskola under 2011. Jag red honom en hel del när jag red i hoppspecialen på Solna. Han var för svår för att tillräckligt många skulle kunna rida honom på ridskolan. Jag och Portos verkade fungera ganska bra ihop ridmässigt och av någon (ganska oförklarlig) anledning blev mamma helt förälskad i honom. Jag startade honom i en 90cm-clearround på ridskolans lokala hopptävling i oktober 2011. Vi kom runt banan med en rivning har jag för mig och mamma var lyrisk så vi hade en häst extra med oss hem den dagen ;P
Folk hemma trodde nog att vi inte var helt kloka i huvudet. Portos var en ca 165+cms turbomotor. Han var ganska istadig i formen till och från, och rätt som det är kunde han dra upp huvudet och sticka tvärs över ridhuset :P Han hoppade som en gud och höjden var aldrig något ett problem. Vi fokuserade mest på att kunna bromsa och hinna svänga på rätt hinder. Han var helt otittig men behövde bygga upp sitt förtroende för ryttaren innan han var redo att klättra uppåt i klasserna.
Tanken var väl att jag och syrran skulle dela på honom men bara någon vecka efter vi köpt honom flyttade jag med Ulmus till Skåne i 6v för att jobba. Under den perioden red bara syrran honom och även året efter då jag jobbade på dressyrstall 6dgr/vecka och inte orkade med en extra häst. Då blev det mer "syrrans häst" men jag red honom sporadiskt och syrran hade ju Goldie som fick lite mer fokus eftersom det gick bättre att rida honom. Syrran och Portos hamnade i en återvändsgränd där de bara blev frustrerade på varandra. De ville helt enkelt inte samma saker och det slutade med att de motarbetade varandra. Då fattade mamma beslutet att ge bort honom.
En tjej kom och skulle provrida och jag visade honom. Inför det ridpasset hade jag inte suttit på honom på 6mån tror jag. Han var hur fin som helst. Inte ett dugg stressad eller istadig utan gick fint på tygeln och såg ut som vilken häst som helst. Tjejen verkade passa honom som handen i handsken då han var lika lugn och fin med henne. Jag ska tillägga att det inte var någon random människa som provred utan en elev till John Rickett som Lollo tränat för med Portos väldigt mycket.
Hos oss fick han inte all den uppmärksamhet som han behövde (vi hade dessutom köpt Manne och fick ont om plats i stallet..) men det har verkligen fått hos sin nya ägare! Hon älskar honom och har gett han all den tid han behöver utan stressiga krav på att tävla. Nu (ett par år senare) så har de även börjat tävla hoppning lite lokalt och var felfri i höstas :)
Dagarna som gått
Hästarna har tagit det lite lugnt i helgen då jag har jobbat. I måndags tömkörde jag Manne i ca 40min. Det tog lite tid innan han slappnade av eftersom det var ett tag sen han tömkördes senast. Igår red jag och Sara ut runt sommarhagarna och så red jag även Agent.
Hästar i Mitt Liv: Balder och Killen
Ballycar Lad (kallas Balder) är en av de nya ponnyerna i ponnyteamet. En känslig ponny med energi som hoppat en del tävlingar på Irland, han är 6år gammal. Jag har fått rida honom en träning för Evelina (eftersom ingen av mina var igång) och han gick jättefint! Det tog lite tid innan han förstod men blev jättefin när poletten trillade ner. Han är ganska het men kommer nog bli lite lugnare med tiden, han vill hela tiden förstå och göra rätt och blir lite stressad när han tror att han gör fel.
Jag har också fått rida han på en 2-dagars hoppkurs för Eva på Sollentuna. Första dagen var han jättefin på framridningen och lite frånvarande på hoppningen och andra dagen var han helt tvärtom - hoppade jättefint men hysterisk på framridningen. Förmodligen visste han att det var hoppning på G och blev lite övertänd? Han är helt otittig och har väldigt snabba framben så det är bara att bakbenen ska hänga med också ;) Han går utan problem på både storhäst- och ponnyavstånd och har lagom egen motor så kommer nog bli farlig på hoppbanorna ;) Han är nog en dröm att rida terräng med!
Kilimor Boy (kallas Killen) är också en ny ponny i ponnyteamet. Även han är 6år gammal men betydligt grönare än Ballycar. Han kommer inte gå med i Lollos verksamhet som det ser ut nu utan ska vidareutbildas av Lollo. Han har inte gjort så mycket innan men har väldigt fint steg och hoppar tydligen bra (jag har inte sett han hoppas) och de fick han billigt. Så vi får se om han säljs när han är lite mer utbildad eller om de behåller honom och att han blir en ponnyteams-ponny på heltid ;)
Hästar i Mitt Liv: GRENNAN SILVER
Ännu en av Lollos ponnys som kallas för Silver, här är hennes beskrivning av honom:
"Irländsk import, 138cm, valack född 2009. Okänd härstamning.
Om Silver skulle beskriva sig själv: "Jag trivs bäst i öppna landskap."
När Silver kom till Grana för ett år sedan, kunde han ridas i alla gångarter och hoppa men inget mer utöver det. Idag kan vi konstatera att ponnyn utvecklats mycket och att mer finns att hämta. Dock har Silvers ryttare fått erfara vad det innebär att rida en ponny som bara sprungit på Irlands hedar tidigare; för Silver var det först inte självklart vad en volt är eller hur ryttaren vill rida innanför fyra väggar. Men med träning så har Silver fått mer förståelse för detta och sedan bara gått från klarhet till klarhet.
Utöver ponnyryttarnas ridning så har Martina och Lollo hjälpt till att utbilda Silver
Silver har visat sig passa både till hoppning, rida dressyrprogram och hoppa på terrängbanan. Han gör uppgifterna okomplicerade för sina ryttare.
Silver är trots sin unga ålder och låga mankhöjd, högst i rang i hagen. Han älskar att vara i hagen; så mycket att han ibland kan vara svårfångad. Men Silvers ryttare förlåter honom för det; de menar att det inte gör något eftersom han är bäst på allt annat.
Det här är en genomsnäll ponny på alla sätt och vis. Vi ser fram emot att arbeta vidare med honom!"
Friyay
Idag jobbade kag fm på ridskolan. Jag plockade upp Rich och Calle på vägen hem så käkade vi lunch innan jag gick ut och fixade klart stallet. In och duschade och bytte om för examens-fika. Jag hade intaget i nedre stallet vid 17 som gick smidigt. Hästarna får vila idag så trimmas de lite imorn ;)
Hästar i Mitt Liv: IMAGINE ONES
Ännu en av Lollos ponnys och hon kallas Imma .Såhär beskrev Lollo henne:
"Irländsk import, 140cm, sto född 2010. Okänd härstamning.
Om Imma skulle beskriva sig själv: "Jag tar själv på mig ledarrollen om ingen annan gör det."
Imma kommer från Imagine Sporthorses på Irland. Där var hon en av stallets yngsta hästar någonsin att delta i Hubertusjakt (medan hennes ryttare dessutom filmade de andra som red..) och hon fick ett föl på Irland.
Förra sommaren kom hon till Sverige och vi provred henne i Vingåker. Hon beskrevs som en ponny av lugnare typ passande till verksamhet. Hon var grön i ridningen men vi fastnade för hennes exteriör.
När Imma kom till Grana var hon väldigt försiktig. Det gick knappt att klappa henne i boxen för att hon var så spänd av miljöombyten och flytten till Sverige. Jag undrade om det överhuvudtaget skulle fungera att få in Imma i rutinerna på Grana.
Det tog två veckor och sedan dess har hon varit väldigt snäll och trygg i både ridning och hantering. Seg är hon inte längre i ridningen; numera är hon en riktig duracell-kanin med egen motor. Så fort hon får lång tygel så är det som att trycka på en stopp-knapp; då går hon in i viloläge.
Imma är snabb på att läsa både människor och hästar. Hon läser av vem i hennes omgivning som tar ledarrollen; om ingen gör det så tar hon själv den rollen. Som ponny är Imma vaken, tuff och ambitiös.
Under året som gått så har vi jobbat med att Imma ska komma ikapp i sin utbildning. Imma har med Lollo tävlat lokal hoppning, med Ida har hon startat dressyr samt gått både hoppning och dressyr med Andrea.
Vi ser fram emot kommande äventyr med denna ponny!"
Ons-Tors
Sara red Bullen i onsdags och han hade varit jättefin :) Jag och Manne körde första hopp-passet efter vintervilan och han bockade gärnet x) Han tyckte att det var superkul med bommar och gjorde lite bockserier med jämna mellanrum. Förutom busigheterna hoppade han jättefint och vi hoppade en 10 språng (inte sammanhängande) på ca 90cm innan det fick räcka för honom :)
Gammal bild på Sara och Manne
Hästar i Mitt Liv: DJ TAMBOUR
Den första ponnyn Lollo köpte till verksamheten och såhär beskrev hon Tambour:
"Svensk Ridponny, 144cm, valack född 2009. E: Fulnaho's Ary - Prince River.
Om Tambor skulle beskriva sig själv: "Mina hästskötare är min personal, mina ryttare är mina betjänter och jag skriver gärna autografer."
Tambor kan beskrivas som en diva vilket är både hans styrka, svaghet och charm. Det bästa Tambor vet är mat; så fort maten är slut så fäller Tambor ut sin krubba och säger "ursäkta personalen, påfyllning tack!".
Tambors bästa kompis heter Mickey och tillsammans är de som B1 och B2. Tambor är den i duon som föreslår påhitt och Mickey hakar gladeligen på.
Att rida känns Tambor mer som en stor häst än en ponny. Han har väldigt lätt för sig både i dressyren och hoppningen. Ett brett register i gångarterna och känslig att rida. Tambor gillar att åka på tävling och är lätt att ha med sig på bortaplan.
Under det senaste året har Tambor gått pay and jump, tränat terräng, tävlat lokal hoppning och placerat sig i sin enda dressyrstart. Vi ser fram emot att jobba vidare med denna fina ponny!"
Under 2016 har han visat framfötterna i dressyren och kommit på 2:a plats i alla sina lokala starter med Agnes och även i regionala LB-debuten!
Mån-tis
I måndags joggade jag Ulmus i ridhuset, han var pigg och mjuk och fin ;) Manne promenerades.
Hästar i Mitt Liv: Goldfinger H-C
Goldfinger H-C, kallas Goldie och är min syrras häst. Så här beskrev hon honom på sin fb-sida "Sall Grana Ponnyteams Äventyr":
"Svenskt halvblod, valack född 2006, e. Goldlöwe - Corram.
Om Goldie skulle beskriva sig själv: "Jag kan allt för det vet jag."
Jag köpte Goldie när han var 4 år av Louise "Lisen" Halen då jag gjorde praktik hos henne. I början var Goldie en ganska försiktig unghäst men efter en månad hos oss så blev han raka motsatsen. Goldie har alltid haft ett bra självförtroende och varit trygg i sig själv. Han älskar att få beröm, tex en klapp på halsen eller att man säger "bra". Han tackar aldrig nej till uppmärksamhet.
Vi kallar honom även för Guldis eller Guldhästen. Vi har hunnit med många minnen genom de sex år som gått. Jag har tävlat 110cm hoppning med placering samt Lätt B dressyr med placering. Han har debuterat Lätt A dressyr med min syster (hon behövde en reservhäst till dressyr allsvenskan). I höst är planen att jag ska rida några dressyrstarter samt debutera fälttävlan med Goldie.
Syrran hade Goldie som riddarhäst när han var fem år. Plötsligt var det flera riddarföreningar som ville köpa Goldie; han accepterade att rida med lans och svärd på en gång! Man rider också mycket avdelningsridning med andra hästar och dessutom har Goldie tränat att galoppera genom eld och rökmaskin. Syrran red även SM i tornerspel med Goldie.
Idag är Goldie utöver att vara min träningskompis, också reservhäst i ponnyteamet. Han är väldigt snäll med ponnyryttarna när de lånar honom samt en fantastisk läromästare."
Stall Grana Ponnyteam
Seg Söndag
Jag har varit ledig totalt 3 dagar senaste 3 veckorna så känns som jag tar igen en månads sömn den här helgen. Som när man är anställd på timme så får man ju passa på att jobba när det finns möjlighet ;)
Halloj!
