e. Don Dorn (ee. Don Schufro)     u. Trendy P     ue. Hierarch

Constantine P är ett fuxsto som jag träffade under hösten 2011 när jag jobbade hos Mattias Jansson Dressyrstall. Hon var Mattias egna uppföding efter hingsten Don Dorn som också stod hos Mattias när jag jobbade där. Mattias har tävlat Grand Prix på Dorn och han var där på igångsättning efter en behandling. Constantine var alltså 4 åt när jag träffade henne ;)

Constantine hade varit skadad och var på igångsättning erfter en skada under tiden jag jobbade där och hon skulle skrittas av någon av hästskötarna 20min per dag. Ingen verkade vilja sitta på hästen så jag erbjöd mig, jag menar; det handlade om skritt i 20 minuter på grahman. Det kan väl inte vara några problem? Men tydligen ansågs jag inte tillräckligt duktig. Men efter 2 veckor hade väl de andra 3 hästskötarna tröttnat påhästen och då fick jag prova. Hon hade lite överskottsenergi eftersom hon inte gick i hagen så mycket så hon kunde bralla till lite rätt som det var. I Skåne bor det en himlans massa fasaner som gillar att flyga upp lite här och var ur buskar och skrämma hästar ;) I början skrittades hon bara i ridhuset – vilket är väääldigt långtråkigt, så jag frågade den självutnämnda chef-hästskötaren om jag kunde skritta ute och hon sa nej. Då frågade jag istället Mattias och han sa något i stil med på egen risk :P Men jag skrittade ut på henne och det gick bra. Hon brallade till lite ibland för fasarner men jag kan tycka att det är ganska skönt med lite spänning under 20, annars ganska långtråkiga, minuter.

De andra hästskötarna var ju rädda för hästen eftersom alla dom hade ramlat av henne (fick jag reda på senare) så jag fick skritta henne varje dag under mina resterande 4 veckor hos Mattias. Sista 10 dagarna skulle hon även trava ca 8 långsidor i ridhuset vilket hon inte var blyg med att visa hur kul hon tyckte det var ;P Det är i sånna lägen man kan tacka avbockardrottningen till b-ponny man hade som barn ;)

Idag är hon fullt igång och tävlas av Mattias. 2013 startade hon MsvB på ca 68% :)

Lite bilder på Constantine när en av de andra hästskötarna rider och när Mattias tävlar henne 

 

e. Dream of Diamond     u. Donny M     ue. Donnerhall

DB, som han kallades, är en av Martins hästar. Det är Martin som äger den och han köpte DB från Lövsta där han blivit tagen lite för snabbt uppåt i svårighetsgrad. Han behövde lite mer tid på sig och den chansen ville Martin ge honom.

DB är en otroligt söt häst som är oerhört arbetsvillig. Tyvärr har han haft lite otur och varit konvalescent under större delen av tiden på Lejondal. Jag fick sätta igång honom i våras och DB är verkligen en drömpojke ;) Står blixtstilla på stallgången och älskar att bli ompysslad.

Dreamboy är verkligen min typ av häst både exteriört och ridmässigt. Han är lagom pigg och vill alltid göra sitt bästa. DB har 3st väldigt bra gångarter och Martin hade tänkt att han skulle bli en bra St Georg-häst och säljas som läromästare till någon youngrider i framtiden, bara han nu fortsätter hålla sig fräsch ;) Han har startat upp till MsvB med Martin på 75% ;) Såg nu att han placerade sig i en MsvB nu i höstas så förhoppningsvis är han back in business nu ;D

 

 

 

 

 

Imp Lettland

Calle som han kallas är också en häst som jag lärde känna under min tid hos Ågevall Dressyr. Jag träffade Calle först när Martin bedrev sin verksamhet på Antuna Gård i Upplands Väsby och Calle flyttade sedan med till Lejondal. Calle och Casai var Oves två hästar som han hade på utbildning hos Martin. Ove var ofta i stallet och hälsade på sina hästar, kollade ofta när Martin red och följde alltid med på tävling när Martin tävlade Casai. Oves hästar hade ganska mycket ”special-treatment” och allt skulle vara extra tiptop med hans hästar ;)

Och Calle var en minst sagt en speciell häst.. Han kunde inte stå uppbunden i boxen, spolspiltan eller på gången för då fick han panik och slet sig. När man ledde honom till och från hagen kunde han plötsligt få syn på något, eller helt enkelt bara bestämma sig för att inte vilja gå längre, och då slet han sig och sprang hem till stallet eller tillbaka till hagen. Vet inte hur många gånger jag har svurit åt den hästen när han för fjärde gången sliter sig och springer in i sin hage igen. Man fick inte lyfta ryktborsten för snabbt för då blev han rädd.. Han har slängt av Martin X antal gånger och då är hälften av dom innan han hunnit få in andra foten i stigbygeln. Av någon anledning blev Calle ”min” häst, förmodligen för att jag känt honom längre än Camilla så hon tog istället Casai som ”sin” eftersom han var lite mer normal i huvudet :P

Jag tror att jag mest tyckte att Calle var dryg och jobbig i början men av någon anledning började jag gilla honom mer och mer. Jag fick börja rida honom lite, först bara på våra skritturer i skogen (eftersom jag var minst ömtålig om jag skulle ramla av ;)) men sedan lite grand i ridhuset. Har som sagt svurit många gånger åt den hästen men å andra sidan blivit så himla glad när man plötsligt märkt att saker och ting funkar :) Man kan rida hästen avslappnad i form. Att man kan skritta ut utan att hästen stannar var 15:e meter och ser spöken. Jag kan hålla i grimskaftet medan jag spolar benen på honom och han står helt stilla, stressar inte upp sig och stissar runt. Sista iden jag red honom kunde vi genomföra ett LB-program utan större problem vilket var otroliga framsteg för att vara Calle! ;) Missuppfatta mig rätt: Calle är en otroligt fin häst med väldigt bra gångarter och har säkert potential för de högsta klasserna i dressyren. Men han har varit så knäpp i huvudet och säkert osäker också tror jag. Han har fungerat bra när han har fått gå på en volt i sin bubbla men flippat totalt när man försökt göra något annat och nytt. Men sista tiden gick det väldigt mycket framåt för Calle och han blev säkrare och jag tror att Martin påbörjade lite byten med honom innan jag slutade :)

Om jag hade fortsätt arbeta hos Martin så hade jag fått starta Calle på lite LB för att Calle skulle bli tryggare med att tävla och få lite rutin. Han har aldrig startat och Martin tävlar ju inte lägre än Msv C. Sen vill ju inte Martin visa upp en häst som han inte tror kan vinna så tanken var väl att jag skulle testkört Calle lite så att han inte skulle flippa helt när Martin tävlade honom sen ;) Men jag hann sluta innan det blev aktuellt så nu vet jag inte riktigt vad planen med honom är. Kanske någon av de nya stalltjejerna som startar honom eller om de bara siktar på att sälja honom utan resultat ;) Som sagt väldigt fin häst så de kanske får ut pengarna de vill ha för honom ändå..

Calle fick skav av tyglarna ett tag och då fick han ridas med ludd ^^

 

 

e. National Zenith xx    u. Rosina     ue. Harras

Golissa är ännu en av Solna Ridskolas lektionshästar som gjort avtryck på mig. Hon var stor (165cm var gigantiskt för mig på den tiden ;P) och svart och väldigt snäll i spiltan. När jag började rida på Solna så hade alla ridskolehästar en personlig ryktpåse med ett motiv som hade anknytning till hästens namn, eller som i Golissas fall, beskrev hästens personlighet. Golissa hade nämligen ett vulkanutbrott på sin ryktpåse. He he.

Hon var en jättefin häst som jag red ganska mycket, kommer ihåg att jag valde henne på många av klubbtävlingarna. Hon var lagom pigg och inte så tittig på hinder. Men alla tyckte inte om att rida henne eftersom att rätt som det var så kunde hon explodera iväg i världens bockserie och då var det inte alla som kunde hålla sig kvar ;) De senaste åren hon gick på ridskolan skickade hon av i alla fall 2st ryttare in i sargen så att de fick åka till farbror doktorn.. Jag kommer ihåg att jag red henne strax efter en av dem ambulansfärderna och hon började bocka och jag kunde verkligen känna hur hon siktade in i väggen :S Men jag höll mig kvar och slapp brutna ben ;)

 

e. Bugatti    u. Scarlet O’Hara    ue. Ceredigion xx

O’Hara är en ridskolehäst från Solna som jag ridit en hel del på lektion där. Hon går ibland under smeknamnet ”Ohyran” eftersom hon bits fram, sparkas bak och trampar man inte ned hälen ordentligt gör hon caprioler. Men bara man kommer förbi stadiet så är hon en jättefin häst ;P

Jag tror att innan hon kom till Solna så hade hon gått 1,30m-hoppning och hon hoppar fantastiskt – förutsatt att man hinner styra på hindret och att man överlever sträckan efter hindret ;) O’Hara är en häst med mycket motor och väldigt mycket egna åsikter; en rödhårig märr med andra ord ;) Men bara man hittar kontrollen och de rätta knapparna på henne så hoppar hon som en gud!

Hon var en av de senare hästarna som jag hade som ”min” på hoppspecialen. I hoppspecialen på Solna rider folk ofta samma häst under längre perioder för att verkligen få chans att rida in sig på den för att senare kanske kunna starta lokalt tillsammans. Jag har ridit henne lite periodvis innan och jag tror vi funkade ganska bra tillsammans eftersom jag är ganska orädd av mig. Man behöver inte göra någon stor grej av att hon galopperar på tvären och/eller sparkar bakut var tionde meter utan istället försöka ignorera det och bara rida som ingenting hände. Jag har startat henne någon gång på Solna i en 90cm-clearround och jag tror vi fick en rivning den gången. Har startat henne också på lite klubbtävlingar i dressyr och det har gått ganska bra :)

Jag fick vara med på en ridlärarkurs på Solna och rida O’Hara. Det var någon vidareutbildning för ridlärare i Stockholm och Björn frågade om jag ville vara med och rida eftersom han inte hade någon ryttare till O’Hara för tillfället. Det var Willemijn Kloos som höll i kursen och jag kan typ fortfarande inte sluta le när jag tänker tillbaka på de ridpassen ^^ Det var två förmiddagar man red och hon var superfin båda dagarna :) Dag 2 gjorde vi en övning när man skulle rida i galopp på en 8-volt med förvänd galopp åt ena hållet. Poängen med övningen var att man verkligen skulle samla hästen när man passerade medellinjen för att hästen inte skulle dra iväg och riskera byta galopp. Tror att det var en av de häftigaste känslorna jag haft i ridningen. Sista gångerna vi passerade medellinjen kunde vi i princip galoppera på stället. Det var liksom kontrollerat, ihop och det kändes som att vi aldrig gjort något annat typ ^^ Inget springa på tvären eller protester från O’Haras håll heller. Väldigt häftig känsla och jag kommer ihåg att Willemijn var nöjd med oss också ;)

Kim O’Hara är verkligen en superfin häst som idag går LA på stadiga 60-65% med sin nuvarande ryttare ;)

 

 

"Ohyra" i egen hög person ^^ <3

 

 

 

Okänd härstamning

Carmen är en väldigt charmig ridskolehäst som står på Solna Ridskola. Det var henne jag red min sista tid i hoppspecialen. Hon är inte den snyggaste av hästar – för stort huvud med konvex nosrygg, lite benig över korset (dvs. när jag red henne, hon kanske är bättre musklad idag) och sedan är hon skäck. Jag gillar skäckar och hästar med lite annorlunda färg, men ni kan ju tänka er hur dressyrtanterna rynkade på näsan när de passerade hennes spilta.

Hon är verkligen en supertrevlig häst. Hon var inte så välutbildad när hon först kom till Solna och i början när jag red henne hade hon problem till exempel med att bara fatta galopp och sedan fatta rätt galopp. När man väl fått henne i galopp gick det oftast ganska fort :P Men hon var aldrig dum, bara hon förstod uppgiften försökte hon alltid sitt bästa. Jag var den som i princip fick lära henne hoppa. Taxering var inte så mycket att snacka om utan det var bara att försöka få till en bra galopp, hålla upp hennes stora och tunga huvud, hålla i sig och hoppas på att vi skulle pricka hindret. Sedan hoppades man också på att hon skulle försöka lyfta på benen också ;P Hon var inte en av dom här stjärnhästarna som är superflashiga med världens benteknik över hindren, men hon var snäll, ambitiös och en väldigt glad häst! Det roliga med att rida lite oerfarna hästar är att man får glädjas över de små sakerna och att framstegen kommer ofta.

I slutet när jag red henne kunde hon fatta rätt galopp i båda varven och vi tog oss runt en 90-bana på ridskolans lokala hopptävling med en rivning. Så himla söt och snäll häst som jag tror kommer bidra med väldigt mycket till ridskolan!

Men det blev bättre ;)

 

e. Quite Easy    u. Jet Set de Boisy    ue. Ryon d’Anzex x

Ziggy var en väldigt söt liten häst. Det är vår förre hopptränare Louise Haléns häst, han är jämngammal med Goldie men lite efter på utbildningsskalan. Lisen, som hon kallas, hade lyckats bryta handleden och då tog vi hem Ziggy till oss ett tag när Lisen inte riktigt hann med. När Ziggy kom till Grana 2011 visste han knappt var skänkeln var och det gick nätt och jämnt att svänga honom :P Och vi förstod verkligen inte hur han hade kunnat ta sig runt en lokal 1m-bana helgen innan.. Men han var jättetrevlig och förstod vartefter veckorna gick vad vi menade. Har aldrig suttit på en häst med en så pass långsam skritt… Förutom när jag satte upp en sväng på Ziggys halvsyrra som skritta minst lika långsamt. Men hans skritt var seriöst hopplöst långsam och man kunde inte göra så mycket åt den..

Han var ju världens gulligaste häst att hoppa. Han visste ju knappt vad galoppskänkeln betydde och man kunde komma mot en oxer på 1m i jordens slängtrav – men på något sätt kravlade han sig alltid över utan att rida. Oavsett bra tempo eller inte, eller om man kom ”rätt” på hindret och oavsett vilka förutsättningar man hade så hoppade han glatt och försökte ta sig över hindret felfritt. Han såg ju ut lite som ”hej-kom-och-hjälp-mig” ibland, men otroligt söt häst som vi hade väldigt kul med.

Han stod hos och någon månad eller två innan han åkte hem till Lisen igen. Idag har han debuterat 1,30m och placeringar i 1,20m i alla fall.

 

Han gillade att leka i snöhögar ^^

e. Landetto    (ee. Landgraf I)    u. Lasquina v/h Kastanjehof    ue. Pachat II

Rajjan som han kallades var min systers första stora häst. När hon jobbade i England en sommar stötte hon på Rye. Hans ägare som jobbade i samma stall som Lollo hade inte tid för honom och syrran fick rida honom en hel del när hon var där. Hon blev kär och frågade mamma om hon fick ta med han hem. Så syrran skrev på kontrakt och köpte honom.

Belgiskt halvblod, 178cm hög var han och bred om rumpan trots att han var tunn i hullet. Han gick väl upp minst 50kg hos oss och såg ut som en riktig tävlingshäst. Han hade verkligen ett hjärta av guld och en av de snällaste hästar jag träffat. Han gjorde alltid sitt bästa och tog placeringar med syrran regionalt 1,20m-hoppning.

När vi var på meeting i Älvdalen en sommar så fick jag låna honom sista dagen. Ulmus hade vägrat ut sig eller fått 20 fel i typ alla sina starter så jag var inte så himla glad. Syrran hade fått ett par placeringar och vunnit någon av sina klasser så då sa hon att jag fick låna Rajjan på sista dagens 1,10m-klass. Det var bara att sitta och hålla i sig så skötte han själva hoppningen själv ;) Vi hann inte styra på trämuren som stod på ena kortsidan men i övrigt var vi felfria. Verkligen en riktig läromästare! ;)

Tyvärr blev inte hans tävlingskarriär och tid hos oss lika lång som vi hade hoppats på. Han kändes inte helt fräsch på en dressyrträning så de åkte in och kollade honom. Han var typ halt på 3 av 4 ben och hade hovbensförändringar. De kunde inte säga hur allvarliga hovbensförändringarna var eftersom de inte hade några tidigare röntgenplåtar att jämföra med. Han behandlades i två omgångar tror jag, men Rye svarade inte på behandlingen som vi hoppats och vi fick fatta det svåra beslutet att ta bort honom.

 

 

e. Vernons Veuve Cliqout    u. Fiffilina    ue. Miclas Madoc

Phoebe är allstå vårt egenuppfödda new forest-sto. Jag och syrran var med under hela processen från att leta hingst till när fölet ploppa ut i boxen. Det är även jag och Lollo som ridit in och grundutbildat henne, med våra tränares hjälp såklart.

Phoebe var väldigt envis och visste vad hon ville. Hon visste precis vem det var som kom med de jobbiga idéerna under träningarna så ridläraren satt inte alltid säkert :P Jag kommer ihåg när vi hoppade mur första gången och att hon - direkt i landningen – tvärnitar, bockar, reser sig och snurrar 180grader på bakbenen av ren lycka för att hon överlevde xP Jag hängde löst den gången men lyckades på något sätt hålla mig kvar. Det roliga var att det var bara med mig hon bockade och reste sig, alltid när syrran red höll hon sig i skinnet. Och jag tycker inte att jag satte särskilt mycket mer press på henne :P Hon kände väl att hon kunde passa på och att jag klarade av att hålla mig kvar de flesta gångerna ;)

Ulmus älskade Phoebe. Sekunden han klev in i hagen var Phoebe ”hans” och han skulle gensast försvara henne mot den andra valacken (som Phoebe redan gått med i ett par månader.. :P).

När jag och Lollo började bli för stora för Phoebe bestämde vi oss för att sälja henne. Vi hann inte riktigt med henne utan hade våra egna tävlingshästar att fokusera på. Vi ville att Phoebe skulle få bli en rosettplockande tävlingsponny och vi var lite för stora för att ta henne dit. Hon blev såld till en hoppryttare i Dalarna där jag tror att hon trivs och har det bra.

 

 

 

e. Miclas Madoc    u. Ceder Utrica    ue. Oakley David

Fiffi var ett new forest-sto och hon var min systers allra första egna häst. Hon var också den första hästen vår familj någonsin köpt. Vilket resulterade i att vi glömt fråga om hästen var lättlastad.. :P Så vi skrev på köpekontraktet och efter att ha försökt lasta ponnyn i 3h gick hon in och vi kunde ta med henne hem ;) Vi tävlade inte så mycket våra första år så då var lastningen inget problem eftersom att vi inte lämnade gården så ofta. Tävlade vi på blåbärshoppningar red vi oftast dit och hem.

Vi har haft väldigt roligt med Fiffi och hon var en ganska trygg och stabil häst. Jag har ridit lite voltige på henne på julshower och stått på hennes rygg i galopp – väldigt häftig känsla. Det var även på Fiffi jag red min absolut första hopptävling som avslutning på ett ridläger. Ville inte tävla Madicken den gången för att hon bockade så jag fick låna Fiffi.. :P Jag travade runt banan (hindren låg väl på runt 50cm) och jag behövde knappt styra för Fiffi skötte det mesta själv ;) Det slutade med att jag vann(!) och inför prisutdelning försökte syster och mamma förklara att jag skulle galoppera ärevarv 2 varv eftersom jag vunnit. Så jag kommer in på banan och börjar galoppera mina ärevarv medan ridlärarna inte fattar någonting xP Sen fick jag min rosett och mina applåder och sen fick jag galoppera ärevarv en gång till ^^

Vi har även tagit ett föl på Fiffi. Väldigt bra erfarenhet att hantera Fiffi under dräktigheten och sedan att få vara med vid förlossningen och inridningen och utbildningen av fölet.

Fiffi blev såld tillsammans med Nektar till Solna Ridskola där hon fortfarande är verksam ridskolehäst. Hon är de flesta ungarnas favorit och älskar all uppmärksamhet. Hon är den trygga stabila ridskoleponnyn men gör inte allt gratis. Hon går inte med på så mycket klubbtävlingar för hon tycker det tydligen är så kul att barnen inte rår på att bromsa henne… hehe ;)

 

Okänd härstamning

Madicken. Den ponnyn… Hon var min första alldeles egna ponny – en b-ponny och russkorsning på 112cm och lite för mycket självförtroende för hennes eget bästa. Hon hade stått på ridskola där hon blivit krönt avkastardrottning och hon levde upp till sitt rykte. Jag ramla av dagen jag provred och det gjorde även min systers kompis som var ett par år äldre. Trots det tog vi med henne hem för mamma menade på att vi kunde ju inte lämna systers häst ensam i hagen. Vi tog henne ju ändå bara på foder så vi hade ju kunnat lämna tillbaka när vi vill om vi ångrade oss. Jag ramlade av henne varje dag de första två veckorna och i slutändan så åkte jag väl i backen närmare 100ggr. Men det är tack vare alla hennes bockserier som jag tillslut lärde mig sitta kvar och idag är det inte alltför ofta (peppar peppar) som jag dimper i backen.

Trots alla blåmärken och skrapsår hade jag ofantligt kul med den här ponnyn. Hon gav mig en ponnytid såsom en ponnytid ska vara. Vi var och busade i skogen, red gymkhana och lite voltige. Det var på henne jag för första gången kände känslan i magen när man sitter rätt i dressyren. Det var på henne jag lärde mig hoppa och det var på henne jag lärde mig: åker du av så är det bara upp i sadeln och på’t igen. Hon var som sagt 112cm och vi tävlade mot maxade ponnysar på närmare 125cm.. Jag hann dessutom starta min allra första dressyrtävling på henne! Det var en LC (om jag inte minns helt fel) på Smedbys klubbtävling. Jag tror vi fick runt 50% vilket jag hade varit överlycklig för :P Har för mig att i det programmet skulle man galoppera 2 varv på stora mittvolten fast det hade tagit 1,5varv innan jag ens lyckats fatta galopp. Detta var alltså början på min strålande dressyrkarriär.. xP

När jag var 12 år så blev jag lite för lång för henne, återigen inte för tung men för lång helt enkelt. Hon såldes då till en ridlärare i Örebro vars unga dotter skulle få en ponny. De har trivts jättebra med henne och hon har till och med fått ett föl här för något år sedan. 

 

 

 

e. Coed Coch Targed    u. Nathalie    ue. Elim ox

Nektar var min andra ponny – en d-ponny som visste vad snabbhet var.. Fort skulle det gå när man satt på Nektar! Han älskade att springa och verkade aldrig bli trött. Vi har ett krondike hemma som var Nektars favorit. Det räckte med att jag vände upp på den raksträckan så började han galoppera sidvärts för att han var så taggad. Ca 20m ifrån diket brukade jag ”släppa” honom och han drog av lycka och skutta över diket! Första och enda gången han bockade med mig var i landningen på det diket en gång ;)

Vi köpte honom som läromästare då han gått SM i fälttävlan och kvalat SM i dressyr. Han älskade att hoppa och sista året gick han 1,20m-banor på träning men han hade tröttnat på att tävla. Vi fick väl ett par enstaka placeringar under våra år men vägrade för det mesta ut oss. Han visste att: ”stannar men 3ggr får man mat och får åka hem”.. Så det fanns inte så mycket att göra åt det, han var ju 16 då liksom och det är svårt att lära en gammal hund sitta.

Vi tävlade lite dressyr lokalt men det gick väl hyfsat. När jag var 15 år var jag 1,80m lång och därmed ”lite” för lång för min d-ponny på dryga 148cm. Jag vägde inte för mycket men vi såg inte proportionerliga ut tillsammans längre. Vi fattade det svåra beslutet att det var dags att gå över till stor häst för mig (trots att jag tekniskt sett hade fler år kvar som ponnyryttare).  Nektar såldes till Solna Ridskola tillsammans med min syrras d-ponny och vi började titta på stor-hästannonser.

Nektar har varit en favorit hos många på ridskolan och har plockat de flesta rosetter som gått på ridskolans klubbtävlingar. Jag hoppas att han bidrog till många elevers ridutveckling innan hans tid var förbi. Han fick en hovbensrotation i höstas som tyvärr inte går att bota. Han var ju 21 år gammal dessutom. Så vila i frid Nektar och jag hoppas på att du nu har evigt gröna ängar att galoppera på.

 

 

e. Lennik    u. Pandora    ue. Zefir

Portos är det senaste tillskottet i vårt stall. Han är en polsk import som stod på Solna Ridskola under 2011. Jag red han en hel del när jag red i hoppspecialen på Solna. Han var för svår för att tillräckligt många skulle kunna rida honom på ridskolan. Jag och Portos verkade fungera ganska bra ihop ridmässigt och av någon (ganska oförklarlig) anledning blev mamma helt förälskad i honom. Jag startade honom i en 90cm-clearround på ridskolans lokala hopptävling i oktober 2011. Vi kom runt banan med en rivning har jag för mig och mamma var lyrisk så vi hade en häst extra med oss hem den dagen ;P

Folk hemma trodde nog att vi inte var helt kloka i huvudet. Portos är en ca 165+cms turbomotor. Han är ganska istadig i formen till och från, och rätt som det är kan han dra upp huvudet och sticka tvärs över ridhuset :P Han hoppar som en gud och kommer säkert kunna gå högre klasser i framtiden. Men vi har mest fokuserat på att kunna bromsa och hinna svänga på rätt hinder. Han är helt otittig men behöver bygga upp sitt förtroende för ryttaren innan han är redo att klättra uppåt i klasserna.

 

 

 

e. Goldlöwe    u. Tipperary    ue. Corram

Goldie, som han kallas, är då min syrras häst. Han är en självsäker kille på dryga 170cm som tycker att han har sett och gjort allt. Det är inte mycket som skrämmer honom och det var därför jag lånade honom när jag började med ridderiet. Och som vi trodde så fungerade han alldeles utmärkt för det! Han är totalt orädd och bockar och skuttar av glädje emellanåt ;) Han har också gått med på eldträningar vilket han inte heller verkar bry sig alltför mycket om. Syrran tävlar han mest i hoppning och hon köpte han av vår förra hopptränare som inte hade tid för honom. Men de har även plockat en hel del placeringar på dressyrbanorna och visat att hopphästar minsann kan gå både och ;)

Goldies pappa, Goldlöwe, är tydligen ganska känd för att ge avkommor som är ”anonyma” i munnen. Goldie är väldigt svår att hitta en bra känsla på i hoppningen och man känner inte avstånden så lätt. Tills den biten känns bättre vill Lollo inte tävla honom utan bara träna. Så medan hon tävlar vår tredje häst Portos i hoppning kommer jag att vidarutbilda Goldie i dressyren och tävla han lite grand. I nuläget har vi hunnit med 4 starter tillsammans på lokal LB med 64,5%.