e. Coed Coch Targed    u. Nathalie    ue. Elim ox

Nektar var min andra ponny – en d-ponny som visste vad snabbhet var.. Fort skulle det gå när man satt på Nektar! Han älskade att springa och verkade aldrig bli trött. Vi har ett krondike hemma som var Nektars favorit. Det räckte med att jag vände upp på den raksträckan så började han galoppera sidvärts för att han var så taggad. Ca 20m ifrån diket brukade jag ”släppa” honom och han drog av lycka och skutta över diket! Första och enda gången han bockade med mig var i landningen på det diket en gång ;)

Vi köpte honom som läromästare då han gått SM i fälttävlan och kvalat SM i dressyr. Han älskade att hoppa och sista året gick han 1,20m-banor på träning men han hade tröttnat på att tävla. Vi fick väl ett par enstaka placeringar under våra år men vägrade för det mesta ut oss. Han visste att: ”stannar men 3ggr får man mat och får åka hem”.. Så det fanns inte så mycket att göra åt det, han var ju 16 då liksom och det är svårt att lära en gammal hund sitta.

Vi tävlade lite dressyr lokalt men det gick väl hyfsat. När jag var 15 år var jag 1,80m lång och därmed ”lite” för lång för min d-ponny på dryga 148cm. Jag vägde inte för mycket men vi såg inte proportionerliga ut tillsammans längre. Vi fattade det svåra beslutet att det var dags att gå över till stor häst för mig (trots att jag tekniskt sett hade fler år kvar som ponnyryttare).  Nektar såldes till Solna Ridskola tillsammans med min syrras d-ponny och vi började titta på stor-hästannonser.

Nektar har varit en favorit hos många på ridskolan och har plockat de flesta rosetter som gått på ridskolans klubbtävlingar. Jag hoppas att han bidrog till många elevers ridutveckling innan hans tid var förbi. Han fick en hovbensrotation i höstas som tyvärr inte går att bota. Han var ju 21 år gammal dessutom. Så vila i frid Nektar och jag hoppas på att du nu har evigt gröna ängar att galoppera på.