Det är ganska intressant hur man kan särskilja folk som bara haft egen i privatstall och mot folk som är vana att rida på anläggningar där det står folk som jobbar med att rida hästar.

     De förstnämnda håller sig till ridhusreglerna och ridhusschemat över hur ridhuset är bokat in i yttersta detalj. Man håller till höger och snabbaste gångarten på spåret. Ska man mötas så ska den ena trycka sig uppåt väggen och den andra ska inte vara närmare än kvartslinjen för att det inte ska bli för trångt – hästar kan ju bli sura och sparkas!

     Men borde man inte kunna räkna ut att om ett ekipage har legat 20 varv på volten vid C så ska ekipaget 90% av gångerna fortsätta 20 varv till på volten? Varför då lägga en diagonal rakt igenom volten och inte göra den lite kortare så att man kommer ut på långsidan innan ens volt börjar? Eller om man skrittar runt fyrkanten och en travar på volten; ska den som travar behöva akta sig för den som skrittar istället för den som skrittar på lång tygel stannar upp en sekund så att den travande kan passera?

     Jag blir så himla trött ibland på ryttare som hela tiden ska ha företräde – visst, jag kräver också företräde ibland. Men jag tycker att den som är mitt i en travökning, öppna eller skänkelvikning har företräde framför en som bara rider runt fyrkanten. Det beror helt på vem som har lättast förutsättningar att flytta på sig. Ingen ska behöva avbryta sin övning eller sakta av för att akta sig för någon. Sen så ska man ju såklart inte heller välja att göra en övning/rörelse där det blir omständigt för folk att ha uppsikt. Men om jag redan ligger innanför spåret fast än jag borde vara på spåret eftersom jag rider i vänster varv så betyder inte det att du måste lägga dig ytterligare innanför mig.. Ridhusregler är till för att underlätta men ibland är det smidigare att vara utan dom. Man kan ha dom som grundtanke men man måste tänka lite själv också.

    Jag tycker att man märker väldigt snabb om en annans häst är rädd av sig eller om den tycker att det är obehagligt att man kommer nära, då är det självklart att jag håller avstånd. Men om man har en häst som inte tycker om andra, då kanske man ska markera det med en röd rosett i svansen – då är det klart och tydligt för alla. Då slipper man utlägg om hur dens häst hade en traumatisk uppväxt, som å andra sidan inte lär bli bättre om den inte utsätts för lite hästkontakt... Ofta kan jag tycka att det är ryttarna som är mer rädda för läktarna än vad hästen egentligen kanske är.

När jag jobbade i Skåne var det 3st Grand Prix-ryttare som delade ridhus. På eftermiddagarna hade de ibland dressyrträningar samtidigt eftersom alla vill ha så mycket lektioner som möjligt för att tjäna pengar. Så vissa kvällar kunde en rida lektion för Ebba på volten vid A, Mia hade lektion på stora mittvolten medan Mattias hade lektion vid C. Samtidigt som tränarna försöker överrösta varandra rider 3 andra ryttare fram till sina lektioner medan en annan skrittar av. Allt detta i ett 60m-ridhus. Och vet ni – det fungerade helt OK! Och inte pga av att ryttarna var så himla rutinerade utan för att man lyssnar och håller uppsikt för varandra.

    Hemma i vårt 60m-ridhus så tycker vissa att det är ” trångt” om man är 4st i ridhuset samtidigt. Dessutom är det nästan mellan- och högstadietjejerna som är bättre på att hålla uppsikt än de vuxna. Jag vet en del stall där det finns vissa ryttare som hoppar av sin häst om det kommer in ett ekipage som den anser ’odresserad’. Suck. Var glad att det ens finns ridhus. När jag var liten fanns det en utevolt och när den frös så var det stubbåkern som gällde ;)

Man har inta alltid turen att rida ensam i ett nyharvat ridhus, så turas om att visa hänsyn och fastna inte i eran egna bubbla. Jag lovar att ingen annan i ridhuset har fö avsikt att döda er ;)