14 mars var jag och Ulmus i Avesta och tävlade dressyr. Första klassen var en LA:4 som gick rätt bra – helt okey känsla som räckte till 65%. Vi var andra utanför placering så helt klart nöjd med det resultatet ;) Andra klassen var vår debut MsvC:2 och det gick över förväntan! :) Det var första gången vi överhuvudtaget red igenom hela programmet och vi gjorde utan större missar. Han var spänd i galoppfattningarna och i förvända galoppen men inga stora missar eller avbrott eller liknande. Procenten landade på 60,8% och det är jag oerhört nöjd med eftersom att det var första gången vi red MsvC:2 som dessutom är lite svårare än MsvC:1an. Så det känns skönt att inget av MsvC-programmen längre känns ouppnåeliga :)

Vi har även hoppat en hel del i mars. Först ut var en klubbtävling på Solna (95cm). Han kändes fin på framhoppningen och hoppade allt utan tvekan. Sen skulle vi in på tävlingsbanan.. Det skulle vara 2st ekipage samtidigt inne i stora ridhuset så jag trodde att man skulle få hålla sig beredd medan den innan hoppade. Men istället så bytte man plats parvis – dvs. att båda två hoppade innan båda gick ut och två nya kom in. Jag var först ut i mitt par och han nätt och jämnt hoppa upp (man gick in genom en liten dörr som man inte får rida genom) innan jag fick startsignal. Jag hann inte heller visa Ulmus vågplanks-oxern ordentligt som var i andra änden av ridhuset. Men vi startade och Ulmus hoppade de första 6 hindren lydigt fastän han stod emot lite så jag fick vara på honom lite extra. Hinder nr 7 var vågplanks-oxern och den kom väldigt snabbt ur hörnet. Jag han knappt vända upp mot den innan Ulmus stannade och det var för kort sträcka för att hinna få upp galoppen ordentligt. Efter 2 stopp bad jag hinderpersonalen lägga ned bakbommen så att vi fick komma över på tredje försöket. Lite surt eftersom han varit så fin på hoppträningarna och gått som tåget på Sollentunas klubbhoppningar men jag är ändå nöjd för han hoppade ändå de ”otittiga” hindren utan större problem.

En vecka efter Solnas klubbhoppning så var det dags för klubbhoppning på Sollentuna och snacka om att vi fick revansch! Ulmus var helt okey på framhoppningen men shit vilket tryck vi hade på banan! ^^ Han hade världens bjudning och även om jag bromsade in mot något hinder så var det inte som att vi hamnade i botten. Jag hade liksom hela tiden ett tryck i tygeln och han hoppade med spetsade öron :) Vi var felfria och gjorde typ vår bästa omhoppning någonsin och det tog oss till seger! :D Känns lite töntigt att vara så löjligt lycklig över att vinna en 90cm-klubbhoppning, men vafaan: det är liksom vår fjärde placering i hoppsammanhang på 7 år xP Så lite glad måste man ju får bli ;)