Vad som var tänkt och vad som blev: Ulmus
Såhär var tanken i våras:
” Tanken med Ulmus och min tävlingssäsong är främst fokus på Allsvenskan. Jag rider med i Sollentuna RKs lag i allsvenskans Div II som går i LA:3 med final i LA:4. Så vi kommer gå tillbaka lite till LA men det känns ändå bra för de ger Ulmus lite mer möjlighet att slappna av lite inne på banan. Samtidigt har jag högre krav på oss i LA än i MsvC vilket förstör lite för mig själv då jag gärna ser småmissar som mycket större misstag än vad de kanske är. Vi kommer fortfarande starta mest MsvC och när vi känner oss redo ska vi testa att starta MsvB:2. Sedan får vi se om tiden räcker till att starta lite klubbhoppningar ;)”
Jaa. Vad ska man säga. Att fokusera främst på Allsvenskan blev inte riktigt som vi tänkt då Ulmus bihåleinflammation upptäcktes strax före årets första tävlingsstart och första omgången av Allsvenskan. Goldie fick istället rycka in under första omgången, med ett resultat jag helst glömmer..
Nej, Ulmus och min tävlingsvår har nog inte kunnat vara sämre eftersom att den har varit obefintlig :P Bihåleinflammation, fastnat med hoven i fönstergallret, och nu senast, ett påslaget överben har bidragit till käppar i hjulet. Vi har gjort en enda start i år och det var första helgen i augusti hos Avesta RK. Vi startade en LB, mest för att checka av läget och se vilken form han var i. Det var första starten på 9mån och vi hade inte ridit för tränare heller under den tiden, så jag ville mest kolla av hur pass spänd han skulle vara (vanligtvis försöker jag starta honom åtminstone varannan helg just för att hålla hans nerver i styr). Ulmus var hur avslappnad och fin som helst vilket räckte till seger på 69% :D
Så vårt år går att sammanfatta väldigt kort; en programträning i mars för Lisa Sarin (som tipsade oss om att han kanske har bihåleinflammation), en start i LB dressyr och en träning för Björn 2sep. Nu är förhoppningsvis resterande delen av året skadefritt och vi blickar framåt mot nya möjligheter att träna och tävla ihop. Med tanke på att vi har haft 8år tillsammans som i princip har varit helt skadefria (borträknat ett par intrampade tåkappor och någon enstaka hovböld) så var det kanske på tiden att få ett sånt här år ;)
