e. National Zenith xx    u. Rosina     ue. Harras

Golissa är ännu en av Solna Ridskolas lektionshästar som gjort avtryck på mig. Hon var stor (165cm var gigantiskt för mig på den tiden ;P) och svart och väldigt snäll i spiltan. När jag började rida på Solna så hade alla ridskolehästar en personlig ryktpåse med ett motiv som hade anknytning till hästens namn, eller som i Golissas fall, beskrev hästens personlighet. Golissa hade nämligen ett vulkanutbrott på sin ryktpåse. He he.

Hon var en jättefin häst som jag red ganska mycket, kommer ihåg att jag valde henne på många av klubbtävlingarna. Hon var lagom pigg och inte så tittig på hinder. Men alla tyckte inte om att rida henne eftersom att rätt som det var så kunde hon explodera iväg i världens bockserie och då var det inte alla som kunde hålla sig kvar ;) De senaste åren hon gick på ridskolan skickade hon av i alla fall 2st ryttare in i sargen så att de fick åka till farbror doktorn.. Jag kommer ihåg att jag red henne strax efter en av dem ambulansfärderna och hon började bocka och jag kunde verkligen känna hur hon siktade in i väggen :S Men jag höll mig kvar och slapp brutna ben ;)

 

e. Bugatti    u. Scarlet O’Hara    ue. Ceredigion xx

O’Hara är en ridskolehäst från Solna som jag ridit en hel del på lektion där. Hon går ibland under smeknamnet ”Ohyran” eftersom hon bits fram, sparkas bak och trampar man inte ned hälen ordentligt gör hon caprioler. Men bara man kommer förbi stadiet så är hon en jättefin häst ;P

Jag tror att innan hon kom till Solna så hade hon gått 1,30m-hoppning och hon hoppar fantastiskt – förutsatt att man hinner styra på hindret och att man överlever sträckan efter hindret ;) O’Hara är en häst med mycket motor och väldigt mycket egna åsikter; en rödhårig märr med andra ord ;) Men bara man hittar kontrollen och de rätta knapparna på henne så hoppar hon som en gud!

Hon var en av de senare hästarna som jag hade som ”min” på hoppspecialen. I hoppspecialen på Solna rider folk ofta samma häst under längre perioder för att verkligen få chans att rida in sig på den för att senare kanske kunna starta lokalt tillsammans. Jag har ridit henne lite periodvis innan och jag tror vi funkade ganska bra tillsammans eftersom jag är ganska orädd av mig. Man behöver inte göra någon stor grej av att hon galopperar på tvären och/eller sparkar bakut var tionde meter utan istället försöka ignorera det och bara rida som ingenting hände. Jag har startat henne någon gång på Solna i en 90cm-clearround och jag tror vi fick en rivning den gången. Har startat henne också på lite klubbtävlingar i dressyr och det har gått ganska bra :)

Jag fick vara med på en ridlärarkurs på Solna och rida O’Hara. Det var någon vidareutbildning för ridlärare i Stockholm och Björn frågade om jag ville vara med och rida eftersom han inte hade någon ryttare till O’Hara för tillfället. Det var Willemijn Kloos som höll i kursen och jag kan typ fortfarande inte sluta le när jag tänker tillbaka på de ridpassen ^^ Det var två förmiddagar man red och hon var superfin båda dagarna :) Dag 2 gjorde vi en övning när man skulle rida i galopp på en 8-volt med förvänd galopp åt ena hållet. Poängen med övningen var att man verkligen skulle samla hästen när man passerade medellinjen för att hästen inte skulle dra iväg och riskera byta galopp. Tror att det var en av de häftigaste känslorna jag haft i ridningen. Sista gångerna vi passerade medellinjen kunde vi i princip galoppera på stället. Det var liksom kontrollerat, ihop och det kändes som att vi aldrig gjort något annat typ ^^ Inget springa på tvären eller protester från O’Haras håll heller. Väldigt häftig känsla och jag kommer ihåg att Willemijn var nöjd med oss också ;)

Kim O’Hara är verkligen en superfin häst som idag går LA på stadiga 60-65% med sin nuvarande ryttare ;)

 

 

"Ohyra" i egen hög person ^^ <3

 

 

 

Okänd härstamning

Carmen är en väldigt charmig ridskolehäst som står på Solna Ridskola. Det var henne jag red min sista tid i hoppspecialen. Hon är inte den snyggaste av hästar – för stort huvud med konvex nosrygg, lite benig över korset (dvs. när jag red henne, hon kanske är bättre musklad idag) och sedan är hon skäck. Jag gillar skäckar och hästar med lite annorlunda färg, men ni kan ju tänka er hur dressyrtanterna rynkade på näsan när de passerade hennes spilta.

Hon är verkligen en supertrevlig häst. Hon var inte så välutbildad när hon först kom till Solna och i början när jag red henne hade hon problem till exempel med att bara fatta galopp och sedan fatta rätt galopp. När man väl fått henne i galopp gick det oftast ganska fort :P Men hon var aldrig dum, bara hon förstod uppgiften försökte hon alltid sitt bästa. Jag var den som i princip fick lära henne hoppa. Taxering var inte så mycket att snacka om utan det var bara att försöka få till en bra galopp, hålla upp hennes stora och tunga huvud, hålla i sig och hoppas på att vi skulle pricka hindret. Sedan hoppades man också på att hon skulle försöka lyfta på benen också ;P Hon var inte en av dom här stjärnhästarna som är superflashiga med världens benteknik över hindren, men hon var snäll, ambitiös och en väldigt glad häst! Det roliga med att rida lite oerfarna hästar är att man får glädjas över de små sakerna och att framstegen kommer ofta.

I slutet när jag red henne kunde hon fatta rätt galopp i båda varven och vi tog oss runt en 90-bana på ridskolans lokala hopptävling med en rivning. Så himla söt och snäll häst som jag tror kommer bidra med väldigt mycket till ridskolan!

Men det blev bättre ;)

 

e. Quite Easy    u. Jet Set de Boisy    ue. Ryon d’Anzex x

Ziggy var en väldigt söt liten häst. Det är vår förre hopptränare Louise Haléns häst, han är jämngammal med Goldie men lite efter på utbildningsskalan. Lisen, som hon kallas, hade lyckats bryta handleden och då tog vi hem Ziggy till oss ett tag när Lisen inte riktigt hann med. När Ziggy kom till Grana 2011 visste han knappt var skänkeln var och det gick nätt och jämnt att svänga honom :P Och vi förstod verkligen inte hur han hade kunnat ta sig runt en lokal 1m-bana helgen innan.. Men han var jättetrevlig och förstod vartefter veckorna gick vad vi menade. Har aldrig suttit på en häst med en så pass långsam skritt… Förutom när jag satte upp en sväng på Ziggys halvsyrra som skritta minst lika långsamt. Men hans skritt var seriöst hopplöst långsam och man kunde inte göra så mycket åt den..

Han var ju världens gulligaste häst att hoppa. Han visste ju knappt vad galoppskänkeln betydde och man kunde komma mot en oxer på 1m i jordens slängtrav – men på något sätt kravlade han sig alltid över utan att rida. Oavsett bra tempo eller inte, eller om man kom ”rätt” på hindret och oavsett vilka förutsättningar man hade så hoppade han glatt och försökte ta sig över hindret felfritt. Han såg ju ut lite som ”hej-kom-och-hjälp-mig” ibland, men otroligt söt häst som vi hade väldigt kul med.

Han stod hos och någon månad eller två innan han åkte hem till Lisen igen. Idag har han debuterat 1,30m och placeringar i 1,20m i alla fall.

 

Han gillade att leka i snöhögar ^^

e. Landetto    (ee. Landgraf I)    u. Lasquina v/h Kastanjehof    ue. Pachat II

Rajjan som han kallades var min systers första stora häst. När hon jobbade i England en sommar stötte hon på Rye. Hans ägare som jobbade i samma stall som Lollo hade inte tid för honom och syrran fick rida honom en hel del när hon var där. Hon blev kär och frågade mamma om hon fick ta med han hem. Så syrran skrev på kontrakt och köpte honom.

Belgiskt halvblod, 178cm hög var han och bred om rumpan trots att han var tunn i hullet. Han gick väl upp minst 50kg hos oss och såg ut som en riktig tävlingshäst. Han hade verkligen ett hjärta av guld och en av de snällaste hästar jag träffat. Han gjorde alltid sitt bästa och tog placeringar med syrran regionalt 1,20m-hoppning.

När vi var på meeting i Älvdalen en sommar så fick jag låna honom sista dagen. Ulmus hade vägrat ut sig eller fått 20 fel i typ alla sina starter så jag var inte så himla glad. Syrran hade fått ett par placeringar och vunnit någon av sina klasser så då sa hon att jag fick låna Rajjan på sista dagens 1,10m-klass. Det var bara att sitta och hålla i sig så skötte han själva hoppningen själv ;) Vi hann inte styra på trämuren som stod på ena kortsidan men i övrigt var vi felfria. Verkligen en riktig läromästare! ;)

Tyvärr blev inte hans tävlingskarriär och tid hos oss lika lång som vi hade hoppats på. Han kändes inte helt fräsch på en dressyrträning så de åkte in och kollade honom. Han var typ halt på 3 av 4 ben och hade hovbensförändringar. De kunde inte säga hur allvarliga hovbensförändringarna var eftersom de inte hade några tidigare röntgenplåtar att jämföra med. Han behandlades i två omgångar tror jag, men Rye svarade inte på behandlingen som vi hoppats och vi fick fatta det svåra beslutet att ta bort honom.

 

 

e. Vernons Veuve Cliqout    u. Fiffilina    ue. Miclas Madoc

Phoebe är allstå vårt egenuppfödda new forest-sto. Jag och syrran var med under hela processen från att leta hingst till när fölet ploppa ut i boxen. Det är även jag och Lollo som ridit in och grundutbildat henne, med våra tränares hjälp såklart.

Phoebe var väldigt envis och visste vad hon ville. Hon visste precis vem det var som kom med de jobbiga idéerna under träningarna så ridläraren satt inte alltid säkert :P Jag kommer ihåg när vi hoppade mur första gången och att hon - direkt i landningen – tvärnitar, bockar, reser sig och snurrar 180grader på bakbenen av ren lycka för att hon överlevde xP Jag hängde löst den gången men lyckades på något sätt hålla mig kvar. Det roliga var att det var bara med mig hon bockade och reste sig, alltid när syrran red höll hon sig i skinnet. Och jag tycker inte att jag satte särskilt mycket mer press på henne :P Hon kände väl att hon kunde passa på och att jag klarade av att hålla mig kvar de flesta gångerna ;)

Ulmus älskade Phoebe. Sekunden han klev in i hagen var Phoebe ”hans” och han skulle gensast försvara henne mot den andra valacken (som Phoebe redan gått med i ett par månader.. :P).

När jag och Lollo började bli för stora för Phoebe bestämde vi oss för att sälja henne. Vi hann inte riktigt med henne utan hade våra egna tävlingshästar att fokusera på. Vi ville att Phoebe skulle få bli en rosettplockande tävlingsponny och vi var lite för stora för att ta henne dit. Hon blev såld till en hoppryttare i Dalarna där jag tror att hon trivs och har det bra.

 

 

 

e. Miclas Madoc    u. Ceder Utrica    ue. Oakley David

Fiffi var ett new forest-sto och hon var min systers allra första egna häst. Hon var också den första hästen vår familj någonsin köpt. Vilket resulterade i att vi glömt fråga om hästen var lättlastad.. :P Så vi skrev på köpekontraktet och efter att ha försökt lasta ponnyn i 3h gick hon in och vi kunde ta med henne hem ;) Vi tävlade inte så mycket våra första år så då var lastningen inget problem eftersom att vi inte lämnade gården så ofta. Tävlade vi på blåbärshoppningar red vi oftast dit och hem.

Vi har haft väldigt roligt med Fiffi och hon var en ganska trygg och stabil häst. Jag har ridit lite voltige på henne på julshower och stått på hennes rygg i galopp – väldigt häftig känsla. Det var även på Fiffi jag red min absolut första hopptävling som avslutning på ett ridläger. Ville inte tävla Madicken den gången för att hon bockade så jag fick låna Fiffi.. :P Jag travade runt banan (hindren låg väl på runt 50cm) och jag behövde knappt styra för Fiffi skötte det mesta själv ;) Det slutade med att jag vann(!) och inför prisutdelning försökte syster och mamma förklara att jag skulle galoppera ärevarv 2 varv eftersom jag vunnit. Så jag kommer in på banan och börjar galoppera mina ärevarv medan ridlärarna inte fattar någonting xP Sen fick jag min rosett och mina applåder och sen fick jag galoppera ärevarv en gång till ^^

Vi har även tagit ett föl på Fiffi. Väldigt bra erfarenhet att hantera Fiffi under dräktigheten och sedan att få vara med vid förlossningen och inridningen och utbildningen av fölet.

Fiffi blev såld tillsammans med Nektar till Solna Ridskola där hon fortfarande är verksam ridskolehäst. Hon är de flesta ungarnas favorit och älskar all uppmärksamhet. Hon är den trygga stabila ridskoleponnyn men gör inte allt gratis. Hon går inte med på så mycket klubbtävlingar för hon tycker det tydligen är så kul att barnen inte rår på att bromsa henne… hehe ;)